Om jag gör så finns jag!

Idag skriver jag på en helt annan dator än vad jag är van vid. Vi får se hur det går men det är så mycket tankar i huvudet just nu så jag måste få ut det ur systemet. Får se hur det blir. Det här inlägget kan bli hur rörigt som helst för jag har ingen grundidé. Bara massa förvirrade lösa trådar, minnen och frågor. Det går runt i huvudet på mig. Det är alltså egentligen en helt vanlig dag i mitt liv. Däremot kokar det över om jag inte gör något åt det. Jag skriver, jag gör.

Jag vet inte om det är atmosfären på café Bara vara eller om det är människorna. Troligtvis är det människorna som sätter igång alla dessa tankar. Däremot tror jag att koffeinet, det melankoliska eftermiddagsmörkret och färgerna på väggarna drar sitt strå till stacken. Mina tankar finns ju med mig överallt men vissa dagar lite mer än andra. Detta är en sådan dag.

Mycket diskussioner hinner man med på en dag om man heter Emma Jaller. Det handlar om allt mellan himmel och jord: Vem som ska vinna idol, hur lagar man bäst köttfärssås till vad som händer efter döden. Allt diskuteras och prövas, allt är lika viktigt! idag diskuterades många ämnen på en och samma gång. jag och min kära vän och granne Karolina fastnade i ett samtal om hur man blir som man blir. Vem var man från början och vad hände på vägen? Det här sporrade min alltför upptagna hjärna något enormt. Vem är jag och hur funkar jag, varför är det så? Stora frågor som jag varken kan och vill besvara men måste få lite bukt på. Det är så fascinerande att vi alla är så olika!

Jag är en sådan som minns mycket. I mitt huvud cirkulerar bilder, dialoger och situationer från min barndom och liv. Jag ÄR alla dessa situationer. Även om det var små och kanske ibland obetydliga situationer så är allt detta jag. De formade mig.

När jag var liten levde jag inte i denna värld. Min värld fanns i film, Disney och i fantasin. Inget var logiskt och inget var självklart. Jag kunde vara Ariel ena dagen som jag ansåg var gud på att sjunga. Nästa dag levde jag som Katitzi eller Pocahontas. Det här handlade inte bara om lek utan för mig var allt historier. Det var det som var livet. I sexan kom nog uppvaknandet. Det var inte ok längre att leka och leva i en fantasi. Man skulle vara cool och så där jobbigt "tjejig" för att få uppmärksamhet eller bli accepterad. Det var Savannbyxor hit, string dit, smink och ideal. Det här funkade inte för mig alls. Istället drog jag mig undan. Här grodde något som jag började kalla för "tankelek". Det var fantastiskt! I mig fanns flera tusen världar och historier, karaktärer och intriger. Jag kunde sitta i timmar (Bra grej i bilen när syster var tråkig och bara satt och läste). Däremot skapade detta också problem...

Jag var inte villig när det gällde att släppa min lek och min fantasi. Det blev liiksom tvingat fram för att överleva det sociala. För när det gällde det sociala var jag ute på hal is. Man visste ju aldrig var man hade sina vänner som liten. skulle man vara ensam hela dagen? Tryggheten var ju när man hade en bästa vän. Det var min enda överlevnad i det sociala livet. Någon att alltid hålla sig nära som var allierad. Annars kunde det bli kalabalik. Det hände också, många gånger.

Jag tydde mig alltid till någon som pallade det sociala. Tillslut insåg jag att jag måste bli starkare. I sexan bestämde jag mig för att jag till sjuan skulle bli stark, ha många vänner och bli grym på något!

Det här hände men kanske inte helt som jag tänkt mig. I sjuan fick jag många vänner och den hårda vägen lärde jag mig om att vissa saker funkade och andra inte. Att vara snäll men samtidigt hård och rättvis. Helt enkelt att det var ok stå upp för sig så länge man kunde förklara varför och vad som var fel. Halleluja! Ett steg på vägen..

Många av de vänner jag har och har haft har nog på ett eller annat sätt varit ambitiösa och kanske lite starkare socialt än vad jag är. Det här stämmer inte alltid idag.

Kristin, dig lärde (lär) jag mig mycket av. Du har verkligen talets gåva när det kommer till både kallprat och debatter. Du hatade att jag alltid var så envis men sällan hade tänkt igenom mina argument (Argument! Jag visste knappt vad argument betyddde på den tiden). Jag skulle däremot komma att lära mig!

Jag skulle kunna nämna tusen namn som har betytt så mycket för mig när det gäller min sociala utveckling. Helena och Helena, Fanny, Bea, Lova,Maria, Ava, Karolina, Karin, syster, familj etc. Oändligt! Däremot arkiverade jag allt och det har tagit mig långt i mycket! Tack!

Idag tror ingen på att jag var tyst. "Du är väl kanske allt annat än!". Lugn och klok går vissa med på men tyst, aldrig! Som jag har kämpat för att komma dit! Däremot så har det också kostat något annat. Min fantasi, vad hände på vägen? Jag känner att jag ibland blir alltför rationell. Jag behöver känna kontroll och ha flera bollar i luften. Detta är både på ont och gott. Jag vill vara rationell, social, effektiv och kontrollfreak men bara till en viss gräns. Jag måste alltid göra för att känna att jag lever! Däremot glömmer jag Ibland glömmer min fantasi och min kreativitet, mina känslor (Jag måste tillåta mig känna mera). Vissa kanske inte håller med då Jag brukar höra att "åh, du är så kreativ!". Skepnaden av detta varierar mycket! Detta mina vänner, infaller mest när jag har något att lägga tid på eller när huvudet kokar över av rationalitet! Kreativiteten dör när jag sitter instängd och ensam. Som Scoutledare lät jag kreativiteten flöda. Scouting har gjort mycket för vem jag är och mitt sociala jag. En dag tog det lite slut på kreativiteten som ledare. Jag flyttade till Örebro. Resultat: Deppade mycket för att jag inget gjorde. Sökte mig till spexet och fick leva ut. Mycket ensamtid och grubblande. Idag skriver jag.

Kanske sker allt av en orsak. Men det tror jag inte helt på. Jag kommer nog förbli mitt rationella jag men jag måste tillåta mig kreera! Jag måste våga känna och släppa kontrollen. Livet är inte bara prestation (Hett tips till er därute!) Det här blev det längsta och kanske konstigaste inlägget hittills. Förlåt, men min hjärna kokade över!

Om jag gör så finns jag!