I don't say goodbye, I say hello!

Sista natten i Örebro. Vilken grej! Efter 2.5 år är det nu dags att packa ner sitt hem i lådor för att dra ut på nya äventyr. Det känns lite som att jag är med i någon amerikansk tv-serie när jag sitter här, omringad av lådor. Det saknas bara lite bakgrundsmusik av Celindeon eller Ronan Keating för att sätta den lite nostalgiska och romantiska stämningen som alla amerikanska tv-serier måste ha. Så där så vi vet att vi ska känna på ett visst sätt. Det är lite speciellt att se den lägenhet nu som nyss var fylld av varma färger och prylar från golv till tak. Nu ekar istället tomheten i väntan på en ny hyresgäst och nya interiörsideér. Ännu fler skruvhål, stackars sargade lägenhet. Men vilka fina minnen här finns.

För 2.5 år sedan kom en livrädd artonåring till Örebro. Det första hon såg av staden var stortorget och fontänen, en deppig kinakrog och allt var nytt, läskigt men ändå spännande. Det var när jag såg slottet som jag kände att "Wow!cool stad, ok jag kan tänka mig att bo här ett tag!". Än idag undrar jag vad Örebro vore utan det.

Jag vet inte hur jag ska sammanfatta min tid här i Örebro. Det är nog omöjligt för det har inneburit så mycket, så många tider. Jag har framförallt träffat underbara människor och ibland även mindre underbara. I den här staden finns just nu vänner för livet, det kan jag garantera. Jag har svurit över den kommunala trafiken. Jag har lekt SPEX, fikat i mängder på Bara Vara ( var vi nånsin någon annanstans...). Jag har lärt mig att leva med mig själv och bara mig. Jag har fått nya åskådningar och nya tankar. Som sagt listan är lång och jag skulle kunna fortsätta skriva jagform i evigheter på det här viset men det är inte estetiskt vackert i en text.

Örebro, Örebro jag tackar för en fin tid och ser fram emot de nya. Det är läskigt, det är sorgligt men det är också otroligt spännande att se vad livet bjuder på härnäst! Tack alla, vi ses!