Denna vecka har vi haft besök av en grupp kanadensare (”Girl
guides”). Det betyder att det varit full action här på Nuestra cabana. För er
som inte vet vad ett världsscoutcenter egentligen går ut på ska jag lite kort
förklara. Här på Nuestra cabana tar man emot grupper från olika länder.
Volontärerna (I detta fall Flurina och Lucie) arbetar med att skapa det man
kallar event för dessa grupper. De skapar alltså aktiviteter och planerar
utflykter så att eventdeltagarna får ut det bästa av sin vistelse här. Ett
event är alltså som ett läger (fast utan tält). Helt kort och gott.
Fredag
Denna vecka hette eventet ”spring break”. Kanadensarna var här i fyra dagar. De kom på
torsdagen då jag fortfarande jobbade. Jag fick alltså inte träffa dem förrän på
fredagen då själva öppningsceremonin för eventet var. Detta var alltså min
första ”riktiga” jobbdag på nuestra cabana.
På morgonen vaknade jag upp ganska förvirrad då jag insåg att jag inte
visste vilken sorts uniform jag skulle ha på mig. Dessutom hade jag ju inte
fått någon scarf; ”skulle jag inte ha fått det när jag fick resten av
kläderna?” . Som tur var ringde min chef (Adri) upp mig på interntelefonen och
gav mig instruktioner om själva uniformen. Dock kvarstod frågan med halsduken.
Öppningsceremonin var lika konservativ som de brukar vara.
Ett tal, en symbolisk handling och ett gruppfoto. Det hela var mycket fint. Här
blev även jag invigd i det internationella teamet. Det hölls ett fint tal till
min ära och här blev även min uniform komplett. Jag fick tillslut min orangea halsduk.
Resten av fredagen spenderades med aktiviteter som gick ut
på att deltagarna skulle lära känna Mexicos kultur. Det hela var mycket
scoutigt upplagt och deltagarna gick runt på olika kontroller där de t.ex. klädde
ut sig för att berätta mexikansk historia samt lagade guacamole, pyntade pinata
etc.
(Jag som inte hade en aning om vad som skulle ske eller
vilken roll jag hade i det hela fick det mycket hedervärda uppdraget att fota
allting. )
Lördag
På lördagen följde jag med till Taxco. Jag är helger men fick en förfrågan om att hänka på gruppen och resterande till Tazco: Silverstaden. Jag kände inte för att spendera hela dagen själv på our cabana utan följde såklart med. Det var ju bara det att det HÄLLREGNADE. Det har alltså inte regnat här sedan i december. Detta var en besvikelse för både mig och deltagarna, främst för deltagarna. Det skulle komma att regna i två hel dagar.
Utflykten blev ändå lyckad och så att säga… lite mer… äventyrlig!
Tazco var mycket vacker stad, belägen i bergen byggd i kolonial stil. Den var alltså helt vit (eller ja om det inte hade varit så grått och dimmigt så hade den varit ännu vitare). Nu var den lite grådaskig. Detta innebar också branta backar som i och med regnet blev blixthala! Men vi plaskade på i detta väder. Vi besökte silversmyckesbutiker för allt vad vi var värda. Jag hängde väl kanske mest på ett cafe och drack varmt kaffe med resten av volontärerna. Jag och Flurina manade oss runt en stund ialafall. – jag var ju tvungen att se staden när jag väl var där.
måndag
Åter igen gick jag till jobbet, ovetandes om att ALLA barnen på ministereos var lediga från skolan. Detta innebar en dag av fullt hus samt ett extremt antal badande, lekande, gråtande, bråkande, överlyckliga barn. De hade nog en fantastisk dag. Själv var jag helt slut när jag kom hem!
Under kvällen joinade jag dock kanadensarna igen då hade sin ”closing cermony”. Här kraschade man också pinatan vilket jag inte ville missa. Nu vet jag alltså både hur man gör en pinata och hur själva ”akten” går till när man kraschar den smt vad det hela symboliserar. Det hela innebär en sång, en ”blindfold” och ett slagträ av valfri sort. Pinatan i sig symboliserar synden… (så varför får man godiset i slutet?… oklart!)
Vi avslutade kvällen med ett lägerbål och grillning av marshmallows.
Idag vinkade vi hejdå till deltagarna på morgonen. Jag gick sedan återigen iväg till jobbet. Idag var alla i skolan igen och det var faktiskt skönt med en lugnare och mer strukturerad dag.
Ser nu fram emot en god natts sömn...
Taxco, grått...
Överallt körde dessa beatles. Med trånga gator och låga hus är det lätt att bli rammad av en sådan.
Det var kallt och regnade som sagt. Här satt vi hela gänget en bra stund.
Här blir jag en del av nuestra cabana officiellt sätt.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar