Det här med nyårsöfte...

Nyårslöften, ständiga konversationen på nyårsafton timmarna innan klockslaget. ”Vad har du för nyårslöfte, har du ett? Ska man ha ett i år kanske?”

Det där med nyårslöfte har jag egentligen aldrig förstått. Vad är ett nyårslöfte? Ska det vara något man på något sätt ska göra konstant under året som t.ex. prova en ny rotsak varje dag eller kan det gälla enbart en händelse typ: ” I år ska jag hoppa bungy-jump nedför Sydafrikas högsta bro, rakt ner i ett vattenfall? ”.

Jag gissar att svaret är att det kan vara vad som helst. Samtidigt har jag aldrig hört någon nöjt säga: ”Åh, jag är verkligen SÅÅ stolt över mig själv!!! I år höll jag löftet och det har verkligen mig gott och till en bättre människa, kanske t.o.m. utvecklat mig som person!!!” Har du kära läsare?

För det mesta har jag hört folk som klagar över sitt löfte och det blir liksom som mer en belastning och måste istället för att vara en kul grej. I vår diskussion om nyårslöften sa en klok vän att nyårslöften är för de gamla, är man gammal anser man att man har massa laster och därför ska man försöka bli en bättre människa genom dessa löften som oftast inte går att hålla för att de är jobbiga (något i stil med sa hon iallafall). Detta är ju verkligen att generalisera kan man tycka men jag tycker att det finns en poäng. Självklart finns det unga som lider av samma syndrom, kanske fler unga än gamla.

Man ska bli en bättre människa genom att äta nyttigare, inte äta godis, träna ett extra pass i veckan, sluta klaga, plugga mer, få bättre lön, högre status etc. Om detta är vad som definieras som att bli en bättre människa är jag inte med i den här leken. Måsten är något jag lyckas begrava mig med i vilket fall som helst vare sig med eller utan löften och vare sig jag vill eller inte. Jag lider verkligen av ett ”duktig- flicka- syndrom”, man ska träna, plugga, äta rätt och näringsriktigt, hålla rent, hålla en stabil ekonomi, handla mat ”rätt” dvs. antingen ekonomiskt, näringsriktigt och etiskt (något som sällan går ihop) etc. Helt enkelt samma måsten som de löften jag tidigare beskrev. Det är ju helt vansinniga mål när man tittar på listan, inte hållbart eller hälsosamt i längden. Jag stannar ofta upp och frågar mig själv när jag står där i mina ”måsten” om det här verkligen är vad livet går ut på? Vem gör jag detta för, mig själv eller någon annan? Svaret varierar för det är klart att man vill kunna vara lite cool och etisk när man handlar samtidigt som jag inte kan göra det varje gång, för jag vet ändå inte var köttet eller grönsaken kommer ifrån och hur den har påverkat miljö och människor. Jag kan bara chansa på att jag gör ett bra val ibland när jag känner att den humana sidan i mig spritter till i kroppen. Jag kan inte alltid vara bäst på lektionen hur mycket jag än försöker för att de finns alltid de där som har läst mer för att de är så sjukt intresserade och insatta men jag är väändå väldigt bra och klok ibland iallafall. Det klart man vill ha en hel och ren lägenhet men man kan ju inte ägna hur mycket tid som helst på det. Hur ska man då hinna med allt annat på listan och framförallt när ska man hinna ha et liv och njuta av nuet?

Är det något 2010 och 2011 har lärt mig så är det att varje dag är dyrbar, man vet ingenting om framtiden, jag har bara ett liv vad jag vet och det är idag. Så många, framförallt ungas liv har förändrats på olika sätt under dessa två år på grund av sjukdom och olyckor, vad är då måsten värda?

Måsten tillhör vår vardag och vi är människor och vi diggar rutiner. Jag säger inte att vi borde eller kan/ vill sluta med dem. Jag vill bara säga att jag vägrar bli uppslukad av dem. Jag vädjar lite till samhället där ute att de ska ta sig tid till sig själva. Njut av den där kaffen efter lunchen och se ångan stiga och känn värme och smak med njutning. Stanna upp när vi inte orkar. Klaga inte på andra i onödan, människor fungerar olika, vi tänker olika, låt oss göra det. De flesta av oss blir och är vettiga i alla fall. Vila i det. Förstör inte livet för att göra andra nöjda. Det är ditt liv, du äger det, ingen annan, de har egna att tänka på. Självklart ska man inte bli helt galet egoistisk det är inte det jag uppmanar till, tänk på att förbättra världen men gör det inte till en last, ett måste. Gör det för att du vill och inte andra pressar dig till det. Håll dig med nära och kära som ger dig värme och energi. inte de som bara tar.

Jag började den här texten med att diskutera nyårslöftet, är det något man borde ha? Ja, om man vill, om man blir lyckligare av det och att det inte blir ett måste. Jag bestämde mig ändå för att testa på att ha ett i år. Nu kanske du tycker att jag säger emot mig själv? Nej, när jag stod i folkmassan igår och såg ut över Stockholms storslagna och färglada fyrverkerier kände jag ändå en lycka, ett lugn: Jag blev lycklig av denna vackra kreation och jag njöt av alla glada människor runt omkring mig. Mitt i detta kom jag på mig själv med att fundera över nyårslöftet. Jag ska ha ett som jag blir glad av men jag ska också ha ett löfte som inte blir ett måste, snarare en vision. Så vad valde jag för löfte? Jo, du har precis läst mitt första försök. Helt enkelt vill jag att besöka dig mer min kära blogg, skriva mer och på olika sätt skapa mer fast på mitt sätt. Helt enkelt att ägna tid åt min kreativitet och öva upp den. Men jag tänker inte göra det till ett måste, antingen lyckas jag eller så misslyckas jag, det ska inte bli något som ger mig mer status eller cred (jag jobbar helt enkelt inte så, det finns nog med sånna saker runt omkring mig.) Vi får se hur det går och om jag lyckas i min personliga avvägning och vendetta kring alla dagens måsten och rutiner (Rutiner och måsten finns och jag mår även bra av dem men inte i för stor skala) Hursomhelst tänker jag i alla fall inte bli besviken om jag på något sätt skulle misslycka med mitt nyårslöftes. Jag tänker inte göra det till ett måste.
God fortsättning kära vänner om ni är med mig i mina tankar, hjälp mig så lovar jag att jag ska försöka hjälpa er!