I don't say goodbye, I say hello!

Sista natten i Örebro. Vilken grej! Efter 2.5 år är det nu dags att packa ner sitt hem i lådor för att dra ut på nya äventyr. Det känns lite som att jag är med i någon amerikansk tv-serie när jag sitter här, omringad av lådor. Det saknas bara lite bakgrundsmusik av Celindeon eller Ronan Keating för att sätta den lite nostalgiska och romantiska stämningen som alla amerikanska tv-serier måste ha. Så där så vi vet att vi ska känna på ett visst sätt. Det är lite speciellt att se den lägenhet nu som nyss var fylld av varma färger och prylar från golv till tak. Nu ekar istället tomheten i väntan på en ny hyresgäst och nya interiörsideér. Ännu fler skruvhål, stackars sargade lägenhet. Men vilka fina minnen här finns.

För 2.5 år sedan kom en livrädd artonåring till Örebro. Det första hon såg av staden var stortorget och fontänen, en deppig kinakrog och allt var nytt, läskigt men ändå spännande. Det var när jag såg slottet som jag kände att "Wow!cool stad, ok jag kan tänka mig att bo här ett tag!". Än idag undrar jag vad Örebro vore utan det.

Jag vet inte hur jag ska sammanfatta min tid här i Örebro. Det är nog omöjligt för det har inneburit så mycket, så många tider. Jag har framförallt träffat underbara människor och ibland även mindre underbara. I den här staden finns just nu vänner för livet, det kan jag garantera. Jag har svurit över den kommunala trafiken. Jag har lekt SPEX, fikat i mängder på Bara Vara ( var vi nånsin någon annanstans...). Jag har lärt mig att leva med mig själv och bara mig. Jag har fått nya åskådningar och nya tankar. Som sagt listan är lång och jag skulle kunna fortsätta skriva jagform i evigheter på det här viset men det är inte estetiskt vackert i en text.

Örebro, Örebro jag tackar för en fin tid och ser fram emot de nya. Det är läskigt, det är sorgligt men det är också otroligt spännande att se vad livet bjuder på härnäst! Tack alla, vi ses!

Gott nytt år och varma hälsningar!

Det här skulle jag ha publicerat på nyårsafton. Det blev lite försenat
Ett år har gått. Nu igen. Det går så fort. Firade ju nyår nyss. Mycket har hänt både i världen och för mig. Ett vulkanutbrott drabbade vårt resande, det kom fram att kungen festat loss, bomb i Stockolm, Haiti, Afghanistan, SD in i riksdagen etc. 2010 var ett händelserikt år.

För min del har jag varit med i en teaterproduktion (SPEX) och lärt mig massor om hur det går till. Att scenen måste vara så pass stor så att sju skådespelare och fyra dansare får plats, att det är ont om rosa drinkparaplyn och att dekoren måste vara praktisk att transportera. Dessutom att en I-phone är guld värd för snygga ljudeffekter. Framförallt har jag fått många nya vänner. En kreativ tid. Jag tackar för den!

Hösten har varit fylld vänner och häng av de flesta slag. Allt från en kaffe till Beck och kroki. Tyvärr fylldes hösten av en tragedi när en nära vän till min syster gick bort i cancer endast 25 år gammal. Kära Fanny du är otroligt saknad! Även under sommaren förolyckades en glad och härlig tjej. Hon var bara 17. Fina Ellinor, vad jag önskar att du hade vetat bättre. Däremot går det inte att ändra på det som hänt. Saker händer och jag kommer aldrig förstå, aldrig tycka det är naturligt. Dessa två Änglar behövdes på jorden.

Glädje och sorg har blandats för mig och mina nära. Jag hoppas att vårt nya år innehåller mycket glädje och kärlek. Nya äventyr väntar! Till våren lämnar jag Örebro för att studera i Stockholm. Lite sentimental blir jag av tanken men kära vänner ni kommer inte bli av med mig i första taget! Det är bara två timmar emellan. Till er i Stockholm hoppas jag att jag är välkommen tillbaka. Det är mycket som rör på sig nu men jag hoppas att våren blir härlig!
Jag vet inte vad jag förväntar mig av nästa år men jag hoppas att jag blir lite klokare på livet!



Om du vill göra något, skänk pengar till Fannys minnesfond:

"Den 21:a september fick vår älskade Fanny ge upp kampen mot cancern. Hon hade en otrolig livsvilja in i det sista och planerade för framtiden. Hon fick 25 fantastiskt fina och innehållsrika år men hon var långtifrån färdig! Hon kommer alltid att vara saknad och älskad.

Vi kan alla hjälpa till att föra cancerforskningen framåt så ge ditt bidrag till minne av Fanny."

http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=3787#donate





Det finns hopp!

Efter lite rast och vila...

Det var längesedan nu. Anledningen är enkel och ett ämne jag tjatat om de senaste månaderna. Ordet är c-uppsats. Denna evighetsprocess. Jag tror jag har insett en sak och det är jag ska aldrig bli forskare. Samtidigt sa jag samma sak om läraryrket en gång i tiden så man vet ju inte.. Visst är det roligt att helt få gräva ner sig i ett ämne man brinner för. Dock är det otroligt ensamt, hårt och tradigt. Det ska läsas böcker, göras studier, skriva och följa alla dessa regler. Under den rubriken diskuterar du det, där diskuterar du detta och här får du inte göra så. Det är fel. Suck, ja det blev tillslut ett resultat som…funkar… kanske, vi vet inte än… Troligen är det miljoner fel. Hursomhelst, min mening är inte att låta bitter men processen har gjort mig lite trött. Efter en sextimmarsdag av skrivande på uppsats kanske ni förstår att jag inte prioriterat bloggningen. Det ska bli ändring på det banne mig!
Trots allt är ju bloggskrivande så mycket friare än att skriva vetenskapligt. Jag har försökt att tänka lite utanför ramarna när jag skrivit uppsatsen men har bittert insett att det inte lönar sig. Språket måste hållas och vara på ett visst sätt för att låta trovärdigt. Det är förståeligt men jag hatar regler jag inte har möjlighet att påverka . Jag måste ha en förklaring till varför något är på ett visst sätt (en av anledningarna till att matematik aldrig blev min påse chips).
Nu har jag vilat och nya tag väntar. Lite Rocky Road ( eller en massa) i magen, glögg och peppisar har gjort att min styrka kommit åter. Idag rullar jag fram av all mat.