Pasqua y la semana en Ministereos de Amor

Det är torsdag igen, skärtorsdagen till och med. Jag vet att det är en klysha men tiden går så fort. En arbetsvecka på M.D.A. har passerat och imorgon ska jag ta hand om deltagare från Irland här på our cabana. Vi ska tydligen kolla på pyramider, kan bli intressant! Dessutom är det ju påskhelg! Jag har ingen aning om vad min påsk kommer innebära. Hört ryktas om easter hunt redan imorgon… men här på Our Cabana (som du läsare kanske förstått sedan tidigare)är mycket oklart! ...

                                          Veckan på Ministereos de Amor

              

I Mexico har alltså alla elever påsklov. Här har man påsklov i två veckor. Det är alltså intensiva dagar på jobbet. Jag är glad men trött när jag går hem. Så trött att jag SENAST går och lägger mig halv tio.

Veckan har dock varit fylld med roligheter. Det började i tisdags då ett flertal barn fick följa med till en park och leka i klätterställningar och sandlådor. Vi fick även åka en tur med ett litet tåg som gick runt parken. Det var en härlig dag för oss alla!  Tyvärr fick alla inte följa med. De allra yngsta samt de som inte kan gå (pga. handikapp) fick stanna hemma … Det är inte direkt handikappanpassat här…

Dagen därpå åkte vi till ett museum, så kallat ”Papalote”. Om du som läser detta är stockholmare eller någonsin haft vägen om Södertälje så har du kanske varit på Tom tits. ”Papalote” påminner alltså väldigt mycket om Tom Tits. Det vill säga, det är ett tekniskt museum där man som besökare får prova på olika experiment och lekar. Alltså även roligt för oss vuxna! Jag säger bara: BUBBLOR!

Ingen av dessa äventyr är egentligen gratis i Mexico. Här måste du som besökare av en park, museum, etc. alltid betala inträde. Anledningen till att vi kunde packa in 28 barn i en van (ja, bara det var en intressant upplevelse) och åka till dessa ställen var för att man i organisationen, ringt runt till olika ställen och bokstavligt talat bett om att få komma dit gratis. Både parken och museet hade alltså gått med på att ge dessa barn en upplevelse av ren välgörenhet. Det ger mig hopp och inspiration. Även i ett korrumperat samhälle som Mexico finns det MÅNGA goda och fina människor.

Efter tågturen och museibesöket radade barnen upp sig så att de kunde skaka hand för att säga tack till lokföraren eller museichefen. En mycket underlig syn för mig som svensk men det var fint.  (vi borde införa detta i Sverige, barn ska inte få gratis inträde om de inte bugar och bockar… eller?… )

Själv, fick jag också chansen att i veckan träffa Mama Ceci. Hon är grundaren till organisationen. Hennes riktiga namn är Cecilia Blanchet Pezet. Jag är verkligen inspirerad av henne som människa. Hon är otroligt passionerad i sitt arbete och hon har en helt otrolig kontakt med barn. I och med att hon har skapat Ministereos de Amor, har hon alltså lyckats förhindra att ca 2000 barn uppfostras på gatan.  Jag förstår att alla öden inte slutar lyckligt. Det är också mycket som organisationen står för som jag inte jag inte håller med om. DOCK respekterar verkligen det Mama Ceci har skapat. På Ministereos de amor möts barnen ändå av ett hem, värme, mat och framförallt kärlek.  Enligt Mama Ceci är det, det allra viktigaste. - Jag kan ju inte annat än att hålla med.

Det verkar också som att ett barn återförenades med sin mamma igår.  Jag hoppas verkligen att det är en saga som slutar lyckligt!  Men det förtäljer inte historien…     

GLAD PÅSK!

Palabra del día: Awesome!

Blev tvungen att berätta lite om min fredag och lördag!

Sitter just nu utanför min lägenhet på vår rustika uteplats. Det är lördagskväll och klockan är 18.00. Det är den bästa tiden på dagen här då svalkan har anlänt. Det är ljummet i luften blandat med bris. Det är perfekt helt enkelt. Dessutom efter min sköna dag som jag vill berätta om här, är en ljummen kväll med lite kaffe och M&M verkligen som ett puffigt grädde på ett om inte ett ännu puffigare mos. 

Jag vill börja med att berätta om min fredag dock. Den började bra då jag på morgonen insåg att det var fredag och den där härliga helgkänslan infann sig direkt på morgonen när jag vaknade. Jag fick sova enda till kl. åtta på morgonen. Förvisso brukar jag bara gå upp en halvtimma tidigare annars så det är inga okristliga tider direkt så jag ska inte klaga. Det är ju bara det att det kan vara så skönt med den där extra halvtimman och ett lite mera lugn. På morgonen än vanligt.  Precis så var det denna dag.

Fredagar innebär arbete på our cabana. Förra fredagen var välplanerad då kanadensarna var här och jag hade flera (mindre betungande) arbetsuppgifter. Dock hade jag arbetsuppgifter. Så var inte fallet denna fredag. Det fanns absolut ingenting för mig att göra. Lucie och Flurina höll på sitt rutinmässiga sätt på att förbereda inför nästa event. Själv följde jag dem som en hök för att lyckas knipa åt mig något att göra. Det jag åstadkom var: en vattendroppe av papper (till ceremoni), lite putsning av en skylt samt assisterade Flurina med att klippa ut lite frågor till en frågesport. Allt som allt tog detta sammanlagt, kanske, 1h. Ja… bara 8h kvar då… Tristessen var brutal.  I ren desperation åtog jag mig att organisera ett av de värsta och stökigaste förråden här. Jag insåg ganska snabbt dock att det var en alltför omöjlig och onödig uppgift. Detta förråd kommer nämligen bli lika stökigt igen nu när det snart kommer nya eventdeltagare. Jag roade mig istället med att leka med diverse leksaker som finns på programkontoret. En mycket givande dag… Jag kände verkligen att jag var med och gjorde världen lite bättre… eller?

Hursomhelst, kvällen var desto bättre. Det har kommit ett nöjesfält till staden. Eller ja, som de säger här; faire. Den brukar tydligen vara varje år och hålla på i två veckor. Vi tog två taxibilar och drog dit. Det var världens folkfest. Människorna kastade bokstavligt talat pengar på den stora husvagnen som sålde inträdesbiljetter. Här rådde inte det svenska kösystemet (trots att det fanns de som civiliserat försökte). Adri hittade den snabbaste kön och knep åt sig fem biljetter. Det hela gick mycket smidigt. 

Området var stort. Det fanns allt från stora stånd som sålde kepsar, smink, kläder och godis till otaliga spel och attraktioner. Det bästa av allt var det fantastiska utbudet av mat! Jag som var riktigt hungrig vid det här laget höll på att förgås av alla dofter. Det fanns nygrillat kött, tacos, pannkakor, kakor, fruktjuicer, enpanadas och nybakat bröd. Innan maten tog vi en tur i pariserhjulet vilket absolut var trevligt då det var det enda jag kunde åka. Samtidigt var jag inte svårköpt när det gällde att gå och äta direkt efter denna fina åktur. Jag prövade Gorditas. Det är en grillad deg som blir som bröd, typ. Man beställer också olika innehåll. Jag valde carne och queso. Det var himmelskt!

Efter maten ville folket åka mer attraktioner. Själv höll jag mig på marken då attraktionerna i sig var av den värsta klass jag någonsin sätt. Det var helt brutala attraktioner där man i hög fart gungade, snurrade och samtidigt var upp och ner. Det stod i stort sett DISKBRÅCK I MINST ETT ÅR TILL! på varje attraktion.

Som sagt... Brutalt!

 Kvällen var dock mycket lyckad! Vi avslutade det hela med att åka till ett härligt salsaställe (nej, jag dansade inte men gud vad folk kunde dansa, man blev sugen, jag medger). Framförallt hade de en av de godaste drinkarna jag någonsin druckit: Caribbean Diquari.  

Stockholmspriser på drinkar, storlekar och godhetsgrad kan ju slänga sig i väggen!

Dulce vita!=)

MIN LÖRDAG!

Lång frukost, läsning, simtur och sen eget äventyr i Cuernavacas ekologiska park: Chapultepec. En helt underbar dag!

Började med en liten vandring längs vattnet..

                                                                           

Det fanns otaliga vackra vattenfall.

Besökte fiskarna i vattenparken.

beundrade fåglar.

Det fanns ett ställe där man kunde klappa djur. Dum och svag som jag är föll jag för detta... Mysigt!=)

Fanns en stor fågelbur som gick att besöka. Här fanns denna skönhet som började dansa för mig.

Som sagt, efter denna dag sitter jag nu, fortfarande ute. Kaffet är uppdrucket och mina M&M tog slut för länge sedan. Klockan är 19.30 och det har mörknat. Nya eventdeltagare har kommit och det är dags för mig att äta något. Just nu, idag är Mexico the place to be! 

  

De Canada a Mexico

Denna vecka har vi haft besök av en grupp kanadensare (”Girl guides”). Det betyder att det varit full action här på Nuestra cabana. För er som inte vet vad ett världsscoutcenter egentligen går ut på ska jag lite kort förklara. Här på Nuestra cabana tar man emot grupper från olika länder. Volontärerna (I detta fall Flurina och Lucie) arbetar med att skapa det man kallar event för dessa grupper. De skapar alltså aktiviteter och planerar utflykter så att eventdeltagarna får ut det bästa av sin vistelse här. Ett event är alltså som ett läger (fast utan tält). Helt kort och gott.

Fredag

Denna vecka hette eventet ”spring break”.  Kanadensarna var här i fyra dagar. De kom på torsdagen då jag fortfarande jobbade. Jag fick alltså inte träffa dem förrän på fredagen då själva öppningsceremonin för eventet var. Detta var alltså min första ”riktiga” jobbdag på nuestra cabana.  På morgonen vaknade jag upp ganska förvirrad då jag insåg att jag inte visste vilken sorts uniform jag skulle ha på mig. Dessutom hade jag ju inte fått någon scarf; ”skulle jag inte ha fått det när jag fick resten av kläderna?” . Som tur var ringde min chef (Adri) upp mig på interntelefonen och gav mig instruktioner om själva uniformen. Dock kvarstod frågan med halsduken.

Öppningsceremonin var lika konservativ som de brukar vara. Ett tal, en symbolisk handling och ett gruppfoto. Det hela var mycket fint. Här blev även jag invigd i det internationella teamet. Det hölls ett fint tal till min ära och här blev även min uniform komplett. Jag fick tillslut min orangea halsduk.

Resten av fredagen spenderades med aktiviteter som gick ut på att deltagarna skulle lära känna Mexicos kultur. Det hela var mycket scoutigt upplagt och deltagarna gick runt på olika kontroller där de t.ex. klädde ut sig för att berätta mexikansk historia samt lagade guacamole, pyntade pinata etc.

(Jag som inte hade en aning om vad som skulle ske eller vilken roll jag hade i det hela fick det mycket hedervärda uppdraget att fota allting. )

Lördag

På lördagen följde jag med till Taxco. Jag är helger men fick en förfrågan om att hänka på gruppen och resterande till Tazco: Silverstaden. Jag kände inte för att spendera hela dagen själv på our cabana utan följde såklart med. Det var ju bara det att det HÄLLREGNADE. Det har alltså inte regnat här sedan i december. Detta var en besvikelse för både mig och deltagarna, främst för deltagarna.  Det skulle komma att regna i två hel dagar.

Utflykten blev ändå lyckad och så att säga… lite mer… äventyrlig!

Tazco var mycket vacker stad, belägen i bergen byggd i kolonial stil. Den var alltså helt vit (eller ja om det inte hade varit så grått och dimmigt så hade den varit ännu vitare). Nu var den lite grådaskig.  Detta innebar också branta backar som i och med regnet blev blixthala! Men vi plaskade på i detta väder. Vi besökte silversmyckesbutiker för allt vad vi var värda. Jag hängde väl kanske mest på ett cafe och drack varmt kaffe med resten av volontärerna. Jag och Flurina manade oss runt en stund ialafall. – jag var ju tvungen att se staden när jag väl var där.

måndag

Åter igen gick jag till jobbet, ovetandes om att ALLA barnen på ministereos var lediga från skolan. Detta innebar en dag av fullt hus samt ett extremt antal badande, lekande, gråtande, bråkande, överlyckliga barn. De hade nog en fantastisk dag. Själv var jag helt slut när jag kom hem!

Under kvällen joinade jag dock kanadensarna igen då hade sin ”closing cermony”.  Här kraschade man också pinatan vilket jag inte ville missa. Nu vet jag alltså både hur man gör en pinata och hur själva ”akten” går till när man kraschar den smt vad det hela symboliserar. Det hela innebär en sång, en ”blindfold” och ett slagträ av valfri sort.  Pinatan i sig symboliserar synden… (så varför får man godiset i slutet?… oklart!)

Vi avslutade kvällen med ett lägerbål och grillning av marshmallows.

Idag vinkade vi hejdå till deltagarna på morgonen. Jag gick sedan återigen iväg till jobbet. Idag var alla i skolan igen och det var faktiskt skönt med en lugnare och mer strukturerad dag.

Ser nu fram emot en god natts sömn...

Taxco, grått...

Överallt körde dessa beatles. Med trånga gator och låga hus är det lätt att bli rammad av en sådan. 

Det var kallt och regnade som sagt. Här satt vi hela gänget en bra stund.

Här blir jag en del av nuestra cabana officiellt sätt.

  

Mi trabajo

Denna vecka började jag jobba på ministereos de amor. Första dagen kantades av total förvirring och kaos. Dels fanns det ett schema att följa men man ska ju också kunna uppfostra barnen och det med det spanska språket…. Det är absolut en utmaning! Men har man gett sig in i leken får man leken tåla…

Spanskan är alltså en ständig kamp. Det resulterar dock i att jag ständigt slår upp ord och samtidigt lär mig (tror jag).

Än så länge har jag mest haft hand om de små barnen som är mellan 2-4 år. Dessa kan alltså knappt prata spanska än (Det gör inget direkt enklare).  Det hela resulterar i att jag försöker säga något på spanska och deras svar är: ”Qué?”- Jag vet alltså inte om de 1. Inte förstår de orden jag använder eller 2. Helt enkel inte förstår min (mycket troligt) inkorrekta spanska… förvirrat som sagt.

Min dag:  

Min morgon börjar med att vi lekar med barnen ”desarollos humanos”. Lekarna ska alltså vara utvecklande och barnen ska öva sociala eller fysiska förmågor. Jag har fått ett schema över dessa lekar men jag tror ärligt talat att vi inte följer detta. På eftermiddagarna får jag hjälpa de äldre (7-9 år) med läxorna. Detta tycker jag är det roligaste. Det är som sagt lite klurigt då jag inte kan spanska språket perfekt men jag har lite hjälp av andra tonåringar som också bor på ministereos de amor. Bara vissa av dessa tonåringar går i skolan. De som arbetar med barnen verkar tycka att det är kul att jag kan engelska. Dessa har jag börjat ”undervisa” lite samtidigt som vi läser läxor med barnen.

Igår var en av barnens läxor att sätta in ord i meningar. Idag var det dock en liten kille som berättade för mig att han minsann hade fått ett fel på hans läxa igår (bara ETT tänkte jag, YES!). Det var antagligen inte lika lyckat för honom som för mig kan jag kan jag tänka mig…

Än så länge har jag bara arbetat två dagar men jag är helt slut på kvällarna. Jag är tacksam för att jag inte arbetar fulla veckor utan bara fyra dagar. Dagarna blir långa och ibland är det väldigt mycket missförstånd och gråtande barn.  Man blir trött! Samtidigt har de båda dagarna kantats av guldstunder.

fotos de nuestra cabana y de Tepoztlan:

Det finns citronträd, plockade tre i lördags och försökte göra lemonad. 

En bild av our cabana. Området är stort. Här ser ni alltså poolen och matsalen. Till vänster om matsalen finns en trappa som leder upp till "program office" och entrén. 

Vi klättrade upp för bergen i Tepoztlan för att se ett gammalt tempel. Det var dock ingen som berättade exakt HUR långt det var. Det måste ha tagit oss MINST 1 h att gå uppför!!!

Dock möttes man av dessa märkliga djur samt en ganska så fin utsikt.

Vi ( jag, Flurina och Selene) klättrade uppför berget och pustade ut uppe på templet.