Har ni sett serien klass 9A? har ni varit i ett klassrum? Ofta är det allt annat än classy.
Den omtalade serien har nu börjat på en ny säsong. I förra säsongen handlade serien om att "superpedagoger" tog över undervisningen för att höja elevernas betygssnitt. Detta diskuterades vilt i lärarrum runtom i Sverige. Samtidigt som matteläraren Stavros Louca blev mångas gud. Man menade att det inte var realistiskt. På ett sätt kan jag hålla med om det. I ett avsnitt ger musikläraren bort en bas till en tjej. Det funkar inte så om man inte är på tv. Samtidigt tror jag att många lärare ändå blev rädda för vad som visades. Vardagen i 9A är vardag i många skolor runtom i landet. I år coachar "superpedagogerna" andra lärare. Jag anser att det är ett bättre koncept för serien. Dock finns frågetecken i serien.
Som blivande lärare har man mycket åsikter om hur skolan ser ut idag och tur är väl det. Dock är det lite intressant att min inspiration kommer från ilska och hur lärare kan agera idag.
Jag är medveten om att jag är ung och naiv. Jag kan ha idéer som inte funkar men jag blir seriöst mörkrädd när jag ser exempel på lärare som i 9A. Dessutom har jag sett andra skolor under dels praktik men också som vikarie och detta har styrkt min rädsla. Man har sagt det förr men jag säger det igen, svenska skolan är i kris.
Vad är det som har hänt egentligen? Argumenten är många men jag håller delvis med en elev på min senaste praktik. Under en lektion i klass Y var många sena. Läraren blev arg och startade en diskussion om vad detta berodde på? En elev säger:
"...Men det finns inga lagar i skolan om att komma för sent, i Turkiet skulle detta inte hända..."
Det här talar verkligen för hur elever kan känna. Läraren försökte förklara att det visst finns lagar. Dock tror jag att eleven snarare i det här fallet menade att det inte finns några konsekvenser för att komma för sent. Det är faktiskt det jag tror är nyckeln. Missförstå mig inte nu och tro att jag är för straff för det är jag verkligen inte. Däremot tror jag att det finns mycket enklare metoder än vad folk tror. Jag kan ha fel, men jag tror det handlar om att vara konsekvent. Jag har i min undervisning kommit långt på det.
Ett exempel på det är att har man en regel som säger: "inga mobiler på lektionen". Då är det vad som gäller. Undantagen måste vara speciella och under strikta förhållanden. Är man en lärare på 25 elever måste man ha regler och hålla sig till dem. Jag har många gånger sätt exempel på att man i klassrummet har tydliga och synliga regler men där läraren går emot dem. Ja, då är det inte konstigt att de inte bryr sig om de större sakerna heller. Då kan man komma för sent eller värre, missa lektionen. Dessutom, när det gäller konsekvenser tror jag att det är viktigt att ha en "deal" med eleverna där de är med på reglerna från början. "Visst" säger ni kanske, det gör väl alla men så är det inte. Många elever vet inte varför de har vissa regler. Det är ingen som har förklarat spelreglerna. Hur skulle det funka på en arbetsplats?
Vissa lärare väljer att låsa dörren när man börjar lektionen. I grundskolan får man inte göra detta egentligen. Ändå kan jag se en poäng i att låsa. Det är meningslöst att bli avbruten i en föreläsning och enligt mig kan få ungdomar komma för sent utan att inte lyckas störa hela gruppen. Jag skulle kunna tänka mig att ha en "deal" med eleverna där jag säger att jag börjar lektionen när det är sagt. Det är mänskligt att ibland komma för sent, det gör alla någon gång. Däremot kan jag inte bli störd i en introduktion och öppnar därför när jag slutat prata en kvart senare. På det sättet kan jag förklara för de försenade eleverna enskilt vad de ska göra och dessutom ifrågasätta deras sena ankomst. Detta utan att andra som kommer i tid störs av sena ankomster.
Det bästa alternativet om jag som lärare lyckas göra så bra lektioner att ungdomar inte vill missa mina lektioner. Detta är ju så klart svårt, nästan omöjligt. Däremot så känner jag att det är viktigt att ha en "Hook", en liten spännande början. I gymnasiet förklarade min retoriklärare att en elev en gång skulle tala om sina jeans. Det han gjorde i början av talet var att ta av sig byxorna. Det kan man säga är en bra hook som fångar intresse.( däremot något man inte kanske ska göra som lärare...) Men tanken är inte dum. Lyckas man skapa intresse i början och att eleverna är medvetna om detta resulterar detta i att de känner att de måste dyka upp. Hur många elever kommer för sent till en film,prov, tävling eller liknande. Något som gör att eleverna blir triggade av att komma, classy lektioner. Då har man vunnit eleverna.
Vad gör man då om de ändå inte närvarar? Klart att det är svårt att säga. Varför kommer de inte är frågan? det kan man bara fråga eleverna. I klass 9A ser man exempel på elever som har noll självförtroende och knappt vågar komma. Att ge dem straff eller IG gör inte att de blir mer sporrade. Här behöver man ett bra system. Ett sätt kan vara att ge dem mer individuella uppgifter men detta kan också bidra till särbehandling. Inte heller bra. I livet får man inte saker serverat på ett silverfat om man vill komma någonstans. Det händer få. Livet innebär jobb bl.a., räkningar och ansvar. Skolan ska vara en övning i detta för att detta ska bli så lätthanterligt som möjligt. På det sättet kan man njuta av den man är och vad livet har att erbjuda. Inget är omöjligt. Det är bara du som sätter gränser.
Så hur får man elever att vilja kämpa? kunde man det svaret skulle saken vara biff! Här tvistar de lärda. Mycket handlar dels om att prata med eleverna. Men också att lyckas få dem att känna ansvar för sin klass. Med gruppövningar och samarbete utvecklar elever en gruppkänsla som gör att de inte vill svika sin klass om man sätter upp gemensamma mål. Det här är en metod som scouting går ut på. En grupp är bättre vänner efter en hajk en innan då prövningar har gjort att de måste samarbeta. Jag tror på grupper. Varför inte se till att eleverna alltid tillhör en basgrupp under en termin.
Jag tror också på att mijö spelar stor roll. Google satsar på förmåner vilket gör att de har nästintill noll sjukfrånvaro. Känner man att man mår bra av miljön och har trevligt så väljer man att gå till skolan/jobbet. Nu behöver inte skolorna investera i Googles förmåner utan snarare skapa fler, enklare förmåner. En skola idag är ofta inte renoverade sedan 70-talet, är det konstigt att eleverna smutsar ner, snusar ner,klottrar om miljön ändå är skit. Att måla klassrummet och att inreda kan bli ett klassprojekt. Det behöver inte vara dyrt. Alla medverkar och de får känna samhörighet med sitt arbetsrum. En förmån och morot kan vara att en viss närvaro resulterar i en utflykt eller rolig händelse i slutet av veckan, månaden eller året. Mycket svårare tror inte jag att det kan vara. Självklart kan jag ha fel.
Att vara konsekvent har i alla fall tagit mig långt. Att alltid säga något till alla individer under en lektion. Att alltid ha klara spelregler för vad som gäller. Att inte tolerera att folk stör. Slänger någon papper på golvet, tar den personen upp pappret innan den går. Eleven får inte gå utan att ha ställt sin stol på plats, torkat av sin bänk från klotter. Arbetsrummet ska vara snyggt. Ansvarsområden är bra där vissa ansvarar för att vattna blommor. Små saker gör det stora. "Din mamma jobbar inte här" är ett uttryck jag hört som jag tycker sammanfattar detta. I vissa skolor torkar mattanterna av borden och städarna plockar upp elevernas kastade papper. Jag säger blankt NEJ, jag säger som grynet "ta ingen skit!" Eleverna tränas för livet, i det ingår ansvar, moral och nöjen. Allt har sin tid och plats. Rätta mig om jag har fel!
