En sommar kom och lika snabbt gick den för att låta kollegan H. Östen ta över. Det var en bra sommar trots många dagar av oro för komplettering av uppsats. Ack, denna uppsats! … Ack, jag som forskare, vilket skämt!
Sommaren...Vet aldrig riktigt hur jag ska svara på frågan ”Vad har du gjort i sommar?”. Har ägnat den åt att göra ingenting och så mycket som möjligt på samma gång. En ytterst klurig ekvation även för någon som kan matematik till skillnad från mig. Starka minnen är bland annat en massa mat, god mat. Dock inte lagad av mig men god och kulinarisk mat har det blivit. Sen är det såklart ”Putte i Parken” i Mariebergsskogen belägen i Sveriges enda solstad… En festival innehållande allt från en oinspirerad Jakob Hellman tillsammans med sina Nerver, svenskbaltisk pop (förvånansvärt bra kombo!?) och en storslagen spelning med ett Kent som gick på adrenalin och hybris.
Främsta minnet från festivalen är ju såklart min favorit ( ”alla kategorier” så att säga ) Lars Winnerbäck. Det må vara konstigt, men för mig är han alltid bra. Hans musik är som en barndomsvän, vi känner varandra, har en gemensam grund. Även om han gör om låtar och utvecklar sin musik har vi ”kärnan” kvar. Kanske var det bara fem meter mellan oss denna gång. Inte för att det egentligen spelar någon roll men det blir en ännu mer speciell upplevelse när man ser varje ansiktsuttryck och upplever alla känslor som artisten förmedlar.
Mariebergsskogen var ett fint ställe att ha festival på och det kändes genuint och intimt. Ett starkt minne är också midsommar på Ön med stort V. Tältning, musik, GOA vänner och ön i allmänhet. Kära ö, du är alltid bra! Ett annat starkt minne är en idyllisk midsommardag i Dalarna, mer exakt Hjortnäs. Folkmusik, logdans, midsommarstänger, Siljan - mycket fint!
Alla tre minnen är ju faktiska utflykter så det är kanske inte så konstigt att det var de som fastnade mest. Flydde ut på landet resten av sommaren. Det blev liksom ”Nortan” och jag, bokstavligt talat vissa dagar. Här fanns både plats för uppsats och sommar. Jag lärde känna nya ”vänner” som Mr. Fox som sprang förbi fönstren om kvällarna, havsörnen Jörgen som gjorde livet surt för måsarna och även en grävling flyttade in i våra kvarter... Efter denna sommar är jag också ett steg närmre att kunna manövrera en båt.
Ytterligare ett minne från 2012 års sommar var en spontanutflykt till Länna kyrka och dess årliga ”Nils Ferlindag”. Hade tidigare aldrig varit där… ”Åh, lite lokalhistoria och lite musik med både Ferlin och Dan Andersson, mysigt tänkte min mor och jag”… Länna kyrka är en fantastisk vacker plats och miljön är som tagen ur en berättelse av Maria Gripe. Vi fikade på typiskt svenskt manér ( kaffe i plastmugg och kakfat) för att sedan ta plats vid en scen som hade placerats framför sjön för att se till själva ”föreställningen”. Det var en berättelse/ poesi - och musikupplevelse framfört av ” Falupojkarna med Lennart och Lotta”… ja, vad mer finns att säga… ordet ”musikupplevelse” fick iallafall en ny dimension. Att höra om Nils Ferlin och Klarakvarteren var mycket intressant men ja, jag kan väl säga som så att jag tyvärr inte kommer göra ett återbesök… Det var helt enkelt inte för mig. Men, denna dag fastnade ändå och det var inte bara för att herrhandbollen slog oss med häpnad…. Dagen får mig ändå att le… Sverige har ju charm ibland.
Nu är alltså hösten här med rusket och regn. Pennor och block används frenetiskt om dagarna då jag numer ägnar seminarier åt ledarskap och didaktik. Historieböckerna har jag nu ställt in i bokhyllan för att en dag kanske använda de i min undervisning… (Stackars elever som får mig som historielärare...) Men hösten betyder framförallt nya möjligheter och (förhoppningsvis) bra upplevelser. Jag tackar sommaren för att den gav mig harmonin tillbaka. Många tankar har blivit sorterade. Hösten, löven, doften, svampen, jag är redo! Kanske en "cheesy" avslutning på detta inlägg men det är så jag jobbar.
