Pasqua y la semana en Ministereos de Amor

Det är torsdag igen, skärtorsdagen till och med. Jag vet att det är en klysha men tiden går så fort. En arbetsvecka på M.D.A. har passerat och imorgon ska jag ta hand om deltagare från Irland här på our cabana. Vi ska tydligen kolla på pyramider, kan bli intressant! Dessutom är det ju påskhelg! Jag har ingen aning om vad min påsk kommer innebära. Hört ryktas om easter hunt redan imorgon… men här på Our Cabana (som du läsare kanske förstått sedan tidigare)är mycket oklart! ...

                                          Veckan på Ministereos de Amor

              

I Mexico har alltså alla elever påsklov. Här har man påsklov i två veckor. Det är alltså intensiva dagar på jobbet. Jag är glad men trött när jag går hem. Så trött att jag SENAST går och lägger mig halv tio.

Veckan har dock varit fylld med roligheter. Det började i tisdags då ett flertal barn fick följa med till en park och leka i klätterställningar och sandlådor. Vi fick även åka en tur med ett litet tåg som gick runt parken. Det var en härlig dag för oss alla!  Tyvärr fick alla inte följa med. De allra yngsta samt de som inte kan gå (pga. handikapp) fick stanna hemma … Det är inte direkt handikappanpassat här…

Dagen därpå åkte vi till ett museum, så kallat ”Papalote”. Om du som läser detta är stockholmare eller någonsin haft vägen om Södertälje så har du kanske varit på Tom tits. ”Papalote” påminner alltså väldigt mycket om Tom Tits. Det vill säga, det är ett tekniskt museum där man som besökare får prova på olika experiment och lekar. Alltså även roligt för oss vuxna! Jag säger bara: BUBBLOR!

Ingen av dessa äventyr är egentligen gratis i Mexico. Här måste du som besökare av en park, museum, etc. alltid betala inträde. Anledningen till att vi kunde packa in 28 barn i en van (ja, bara det var en intressant upplevelse) och åka till dessa ställen var för att man i organisationen, ringt runt till olika ställen och bokstavligt talat bett om att få komma dit gratis. Både parken och museet hade alltså gått med på att ge dessa barn en upplevelse av ren välgörenhet. Det ger mig hopp och inspiration. Även i ett korrumperat samhälle som Mexico finns det MÅNGA goda och fina människor.

Efter tågturen och museibesöket radade barnen upp sig så att de kunde skaka hand för att säga tack till lokföraren eller museichefen. En mycket underlig syn för mig som svensk men det var fint.  (vi borde införa detta i Sverige, barn ska inte få gratis inträde om de inte bugar och bockar… eller?… )

Själv, fick jag också chansen att i veckan träffa Mama Ceci. Hon är grundaren till organisationen. Hennes riktiga namn är Cecilia Blanchet Pezet. Jag är verkligen inspirerad av henne som människa. Hon är otroligt passionerad i sitt arbete och hon har en helt otrolig kontakt med barn. I och med att hon har skapat Ministereos de Amor, har hon alltså lyckats förhindra att ca 2000 barn uppfostras på gatan.  Jag förstår att alla öden inte slutar lyckligt. Det är också mycket som organisationen står för som jag inte jag inte håller med om. DOCK respekterar verkligen det Mama Ceci har skapat. På Ministereos de amor möts barnen ändå av ett hem, värme, mat och framförallt kärlek.  Enligt Mama Ceci är det, det allra viktigaste. - Jag kan ju inte annat än att hålla med.

Det verkar också som att ett barn återförenades med sin mamma igår.  Jag hoppas verkligen att det är en saga som slutar lyckligt!  Men det förtäljer inte historien…     

GLAD PÅSK!